Tomrum

Känslan av att vara olycklig är nog en känsla varenda människa mer eller mindre får uppleva under sin livstid.
Vad gäller mig har jag olyckligtvis en tendens att blunda för saker som gör mig olycklig. Det är i många fall en positiv egenskap. Men tillslut orkar man inte bära allt det tunga på sina axlar, då trillar man ihop.
Mitt liv och min tro dalar just nu. Absolut inte på alla plan, men saker som tyngt mig länge fyller hela min tankekrets just idag.
Kanske är det för att vi sakta men säkert börjar gå mot ett nytt år?

Har bestämt mig att lägga skumpan åt sidan i år. Efter många om och men ska jag ta tummen ur röven och åka på nyårsläger i övermorgon. En dag för sent, men vad gör det? Jag känner att jag verkligen behöver prata med någon annan kristen. Behöver träffa och umgås med andra ungdomar som har det precis som jag själv, och som vet hur det är att vara "ensam" och kristen i en värld som pekar på mörkret. Behöver tömma mitt förråd på olyckligheter, skulder och sorg. Inför Gud får jag lov att komma som jag är, har ingenting att dölja.. Och det ska bli så underbart.

Tack för människors stora hjärtan


Var mig nådig, Gud var mig nådig! Ty till dig flyr min själ, under dina vingars skugga tar jag min tillflykt till dess att faran är över. Psaltaren 57:2

Isabelle ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0